uppsaats

Fick lust att dela med mej av en uppsats jag skrivit för en tid sedan, enjoy. :>

Stjärnorna

Det är vår. Fåglarna kvittrar, solen lyser, vattnet i ån porlar och den sista isen har försvunnit. Allt verkar vara frid och fröjd i den lilla byn, men inte hemma hos familjen Åkerlund.

     Alice, 15 år, är allt annat än lugn. Hon har just fått veta att hennes allra bästa och enda riktiga vän Matilda har dött. Hon och hennes familj var på väg till Mallorca med flyg. Planet hade störtat i havet och enligt nyheterna överlevde ingen olyckan.

     Det är drygt en månad sedan det hände, olyckan, men Alices liv blir inte som vanligt igen. Hon orkar snart inte mer. Verken hennes mamma eller pappa bryr sig om att hennes liv faller sönder totalt. Skolan fungerar inte heller, betygen sjunker och lärarna blir oroliga. Hon bestämmer sig för att dra sig undan ett tag, komma bort från allt elände. 

     Det är väldigt varmt med tanke på att det bara är tidigt på sommaren. Alice väljer att ge sig av på morgonen. Endast en liten lapp men orden: "Jag drar iväg ett tag, kommer snart tillbaka. Alice" lämnar hon på köksbordet så att ingen skall göra något drastiskt, ringa polisen eller något liknande.
Hon tar ett djupt andetag, känner den bekanta huslukten och stiger sedan ut genom dörren. Hon börjar gå. Den kilometer långa färden på den smala landsvägen känns längre än förut, men efter ett tag kommer hon fram. Skogen ser väldigt inbjudande ut och hon går in i den, på väg till sitt mål.
     Efter några hundra meters skogspromenad ser Alice den gamla trädkojan mellan träden. Äntligen är hon framme. Hennes plan är att leva av det naturen har att erbjuda. Fisk fångar hon ur ån utanför skogen och tillreder den ovanför den lilla brasan utanför kojan. Allt går enligt planerna och hon trivs.
     Kvällen kommer och mörkret smyger sig på. Plötsligt känner Alice sig orolig, det känns inte lika tryggt längre. Då tittar hon upp mot himlen och ser alla stjärnor. De bara är där uppe och liksom vakar över henne. Plötsligt känns allt tryggt igen. På något sätt försvinner all oro och alla bekymmer. Saknade och längtan efter Matilda minskar och blir med hanterbar.
     Dagarna går och Alice mår mycket bättre. Allt känns lättare tack vare stjärnorna. Även på dagen när de inte syns finns de där borta någonstans och väntar på att få komma fram.

     Ytterligare några dagar susar förbi och saknaden av hennes familj börjar växa sig stor. Hon beslutar sig att bege sig hemåt igen.
Mitt på dagen ger hon sig av. Platsen hon varit på i drygt en vecka vänder hon ryggen åt och går muntert ut ur skogen, på väg hem. Saknaden, längtan och bekymren finns visserligen kvar, men hon känner sig redo att börja på nytt, med stjärnornas hjälp.

lärarens kommentar: 

Jaaa du, vad kan jag säga?
Otroligt bra! Fin handling och
härliga ordval! Fortsätt i
samma stil!

Höhö, o så blir det lite ichockeykollas nudå. (8 Kör hårt Finland!